Always On My Mind
Igår hälsade jag på dig för första gången sedan 10 december 2007. Imorgon är det 3,5 år sedan min älskade morfar gick bort. Har haft dåligt samvete för att jag aldrig varit och hälsat på dig. Men jag hoppas att du vet att du ofta finns i mina tankar!
Jag började så småningom att dra mig hemåt. När jag kommit halvvägs ned för backen får jag plötsligt en fruktansvärd huvudvärk som höll i sig i några sekunder innan den släppte och sedan fanns inte lugnet där mer..
Så stilla, så sakta
Du tynade bort
Vi stod vid Din sida
så hjälplösa blott
Stilla kom döden,
den kom som en vän
Tog Dig i handen
och förde Dig hem
När jag gick vägen upp mot kyrkogården kände jag tårarna bränna. Jag tänkte för mig själv: "Jag kommer att bryta ihop när jag kommer fram dit". Vi gick en sväng, jag och T, runt och läste på gravstenar och tittade på ruinerna från den gamla kyrkan innan jag gick till minneslunden.
När vi kom dit och jag satte mig ner på en bänk så kände jag ett lugn. Samma lugn som den gången jag fick bevisat för mig att du ofta finns med mig vid min sida. Samma lugn som jag alltid får när du är med mig. Lugnet höll i sig under hela tiden.
Jag började så småningom att dra mig hemåt. När jag kommit halvvägs ned för backen får jag plötsligt en fruktansvärd huvudvärk som höll i sig i några sekunder innan den släppte och sedan fanns inte lugnet där mer..
Morfar, jag saknar dig!
Sluta aldrig finnas vid min sida
Lugnet som jag får då
kan jag med ord inte beskriva
Kommentarer
Trackback
