Idag har det gått tre dagar sedan jag opererades. Är ganska trött av mig och har därför inte haft någon ork till att uppdatera här. Efter att man genomgått en operation brukar man säga att man har utsatt kroppen för att sprungit ett maraton och lite till så det är väl ungefär så jag känner mig just nu. Mitt största problem är dock att jag inte kan sova riktigt. I vanliga fall sover jag på rygg och jag somnar direkt när huvudet landar på kudden. Men i samband med operationen fick jag lustgas i ögat (fungerar som förband/plåster) vilket gör att jag absolut inte får sova på rygg. Så nu kämpar jag mig igenom nätterna med att först och främst lyckas somna innan armarna domnar och mina kroppsdelar klibbar ihop, sedan hålla mig stilla på sidan och inte råka tippa över på rygg kombinerat med att inte svettas ihjäl. Och so m pricker över i:et drömmer jag konstant att jag måste akta mig och skynda mig i olika situationer. Det är helt enkelt inte så konstigt att jag är trött...

   

   

Var till mina föräldrar och drack kaffe förut medan D åkte upp till stugan för att kratta löv. Har ganska nyligen kommit hem, känner mig rastlös men samtidigt helt slut. Blir nog inte mycket gjort idag. D är fortfarande kvar i stugan, tänkte att jag skulle försöka orka städa lite innan han kommer hem så att vi bara kan slappa i soffan resten av dagen. Men ärligt talat går det inte så bra för mig, måste iaf ta mig till duschen, känner mig sjukt äcklig trots att jag duschade igår kväll. Måste även ta tag i alla pappersgrejer (sjukskrivning, reseersättning osv) som ligger här i en hög. Blir en rolig helg det här känner jag. Måste, måste, måste... Haha man kan ju undra hur man är funtad. Hade det varit någon i min närhet som hade sagt så, så hade jag sagt "Du måste ingenting, släpp det där nu, det löser sig. Just nu MÅSTE du bara vila". Men det är ju annat när det gäller en själv, eller hur?! ;-)

 

 

Trevlig helg på er!

 

Kram!