Det blev sent ikväll, kom inte i säng förrän vid 1 och hade problem att sova då jag va orolig. Vaknade först vid 2 men lyckades somna om. Nu är kl typ halv 4 och jag kan inte sova...

Tänk att allt kan bli så fel ibland? Något som är menat ska bli bra känns som att jag bara förstör just nu och det är inte min mening. Jag vet verkligen inte varför det bli så här eller varför jag känner som jag gör. Men hur som så förföljer den där jävla paniken mig. Nu när jag sitter här och skriver rinner tårarna på mig och jag känner mig ledsen samtidigt som jag blir arg och frustrerad över att jag inte kan styra mina känslor. Vart gick det fel? När tappade jag kontrollen över det hela? Jag ska fan ge mig själv en dunk i ryggen den dag all press och stress släpper och säga, du klarade det Jessica, du fixade det, du kan slappna av och andas ut nu!

Om jag ska försöka dra någon jämförelse så är det typ som att jag har hormonsvängningar, ungefär som att jag skulle vara gravid. Jag vet att det jag tänker och säger blir så fel ibland men jag kan verkligen inte styra över det, tyvärr. Men värst av allt är att jag vet så väl att det tar mer skada än nytta. Fan jag låter som ett psykfall! Fast å andra sidan är det typ så jag känner mig just nu..