Så är snart denna dag också över. Dagarna bokstavligt talat springer förbi. Känns som att jag lever i en vacumbubbla. Känner mig helt tom. Var flera dagar sedan jag hade tårar på min kind nu. Men någonting håller på att hända med mig. Kanske är det sista rycket. Eller så kommer det många fler. Det får framtiden utvisa. Men en sak är jag i alla fall säker på nu och det är att jag kommer fälla några väldigt väldigt snart.

Men även om jag inte gråter varje dag så gör det fortfarande ont. Jag mår bra på många sätt men miit hjärta har fortfarande ett öppet sår och jag saknar dig otroligt mycket. Vad var det egentligen som hände? Jag kan inte förstå. Vill jag förstå? Kanske vill jag inte inse den bittra sanningen. Kanske är jag naiv? Men jag vill inte tro att det du säger är sant!

Och jaa, jag vet, jag sa att jag skulle dra ner på bloggandet. Men just nu kände jag att jag hade behov av att skriva av mig lite. Jag mår inte bra. Motgångarna tar på mig. Just nu känns det inte som att jag orkar så mycket mer. Och jag vet att dom kommer, förmodligen om ett oar, tre veckor. Om jag inte börjar må bättre snart så vet jag inte hur jag ska klara mig igenom det.