Jag är ensam hemma hos mamma och pappa och här ligger jag i soffan och kollar på "Det okända". Hur smart får man vara? Jag vet ju själv att jag blir livrädd. Så varför utsätter jag mig för detta? Haha tur att dem kommer hem innan jag ska sova i alla fall :p

Annars kan jag bara skryta om att nu ska jag börja träna. Väskan står packad och redo att följa med mig på jobbet imorgon. Efter jobbet har jag "tvingat" med mig S att träna med mig. Ska bli riktigt roligt att komma igång med träningen igen. Jag ser fram emot det och känner mig ärligt talat gladare än vad jag gjort på länge när jag tänker på det.

I övrigt har jag beslutat mig om att inte skriva om saker här på bloggen innan det inträffat. Detta grundar jag på att allt jag skriver om verkar bli knas. Allt jag ser fram emot och allt jag hoppas och tror på går åt skogen. Därav ska drömmarna förbli mina och jag kan delge er dem först efter att de inträffat. Hoppas att ni har överseende med det?!

Men sedan har jag en stor fundering på vilka det egentligen är som läser min blogg?

Några få lämnar kommentarer efter sig. Några skriver mail, sms eller pratar med mig om det. Men detta är fortfarande bara ett 10-, 15-tal personer. Ni andra 25-45 stycken, vilka är ni?

Uppskattar ni det jag skriver? Känner ni er roade att läsa om detta kapitel av mitt liv? Jag är bara nyfiken. Vill ni inte kommetera kan ni väl i alla fall höra av er till mig på något sätt?! :)

Kram och godnatt!

/Jessica